Usch, mår så dåligt av en sak som hände igår när jag va med mammaruppen med Vincent. Han satte en ananasbit i halsen. Tror aldrig jag varit så rädd innan, jag behöll ändå lugnet men det är så många tankar och rädsla som går igenom kroppen när sånt händer. Man vet inte vad man ska göra och man känner sig så hjälplös. Hade en stor bit som han fick sutta lite på, och ananas går ju sönder väldigt lätt så han fick en bit i munnen och började typ klökas, fick inte riktigt luft och lät konstigt. Det va inte allvarligt för han kunde andas men den fastnade en stund i halsen. Jag blev väldigt rädd och mitt hjärta stannade en stund. Känner mig gråtfärdig när jag bara tänker på det, tänk om han skulle kvävas :( Och dessutom för att jag är så dum o låter han sutta på en frukt som kan gå sönder. Så kände mig väldigt ledsen igår för den känslan sitter kvar länge när nåt sånt händer och nu känner jag mig ännu räddare att nåt ska hända honom för det är så himla lätt. Räcker med att han tar tag i en bunt papper och äter och kvävs, hittar nåt litet föremål och sätter i halsen när jag inte är närheten osv. För nu stoppar han ju allt i munnen och snart kryper han med. Vet inte vad jag skulle ta mig till om nåt hände honom. Så det gäller att hela tiden va ett steg före med allt känns det som..

 

Annars va det väldigt trevligt igår. Vi va fem mammor där och Vincent skötte sig rätt bra, fick han att somna i bilbarnstolen och fick i han en flaska. Inte lätt att mata honom när flera andra bebisar skriker och gör ljud runtomkring hehe. Han fick även testa stå i en gåstol :) Han lutade sig mest fram men han skulle nog älska gå i en sån när han väl lärt sig. Dannys mamma har köpt en till han som vi ska hämta imån, han har ju så stor yta att gå på här hemma också.