Detta är ett väldigt känsligt ämne. Läste igenom en debatt eller vad man ska kalla det på minbebis.se. 9% av de som va med i undersökningen kunde tänka sig dricka under graviditeten, trots om de bara va nåt glas vin då och då.

Jag blir väldigt arg när jag läser hur folk kan försvara att det är okey att dricka när det är små mängder och att de dricker för det är gott till maten. Hur självisk är man inte då? Man har ett liv i sin kropp och forskning säger att det är skadligt med alkohol under en graviditet, men man vet inte säkert i vilken mängd. Men varför ta risken för man TROR det inte skadar barnet? Räcker det inte med att det kan finnas risk för missbildningar och missfall.
Och om man verkligen inte kan ha nolltolerans för alkohol i ynka 9 månader har man enligt mig ett alkoholproblem, för då är ens egna behov viktigare än sitt barn och då kan man fråga sig om man är mogen för att ha barn? Samma gäller rökning. Ett barn borde va motivation nog för att sluta. Men om man blir oplanerat gravid kanske man inte hunnit sluta innan och det kan säkert va jättesvårt. Det viktiga är iaf att göra sitt bästa med o sluta. Men kan heller inte tänka mig hur man kan röka och riskera skada sitt barn.

Jag hade önskat den siffran va 0% och att man inte va så naiv och självisk för att stilla ens egna behov.

http://www.minbebis.com/alkohol-gravid