Att vara mamma

Jag har varit mamma i snart 5 veckor. Tiden har aldrig gått såhär fort innan! Men det har inte varit så lätt att va mamma. Tiden efter förlossningen va väldigt jobbig. Man va så trött på smärta och man ville inte känna sig begränsad mer när det gäller rörlighet och ork. Det gjorde att jag inte riktigt kunde knyta an till Vincent. Jag kände inte dedär lyckokänslorna som alla pratar om. Man fick väldigt dåligt samvete för det och man va rädd att aldrig känna att man älskade honom. Jag kände inte så stort behov att vara nära honom och fokuserade mer på mig själv. Jag kom kanske i nån depression som man kan få efter förlossningen när alla hormoner lägger sig. Men nu känns det mycket bättre, beror nog på att jag mår bättre i kroppen och att jag börjar återhämta mig. Jag känner jag knytit an till Vincent mycket mer och det är så underbart att se han växa. Han har verkligen börjat bli "stor". Man ser hans drag mer och mer och han har börjat le mot en. Man ska egentligen inte må dåligt om man inte känner all lycka på en gång. Det kommer med tiden, jag vet att min kärlek till Vincent kommer växa för varje dag! <3

 

 

 

 

 

Jag har kännt exakt som du, tror det är vanligare än man tror! Jag mådde riktigt dåligt över att jag knappt ville ha honom på mig direkt efter förlossning. Men jag har märkt hur detta succesivt förändrats. Helt klart växer känslorna, känner hur jag mer o mer lär känna honom, känner mig säker och hur han gräver sig in i mitt hjärta o själ. Jag trodde det skulle komma på direkten då jag va så förälskad i "magen" den som låg där i, utan att veta vem. Men det blev lite annorlunda mot vad jag trott.

Känner du ändå att det var rätt beslut att skaffa barn nu? :) Bara nyfiken, behöver inte svara om du inte vill!

Jag kände precis som du. .tyckte knappt min lilla dotter var söt och kände mig inte alls lycklig. Bara tom och chockad över hur kroppen mådde. Nu  är hon nästan sju månader och det finns inget annat i världen som betyder mer än min dotter :-) älskar henne mer för varje dag ♡ ville bara dela med mig lite :-)

Samma sak här. Tog ca 3 mån för mig att acceptera att jag blivit mamma. Precis samma sak hände en god vän tillmig. Detta är väldigt vanligt och här är viktigt att våga prata om med BVC. Det är helt okej att inte vara överlycklig och glad den första tiden.
Det kommer dock bli bättre, även om dagar och nätter kan kännas hemska.

Instinkten att vilja beskydda och ta hand om samt att min lilla var det finaste jag visste när hon kom infann sig. Men för mig har det helt klart funnits ögonblick när man slagits av tanken att vem är den här människan (främlingen) egentligen? Ett tag kunde jag också känna att det enda hon ville var att ha mat ifrån mig och att sambon hade desto roligare med henne som bara bebis och att jag bara var mjölkko vilket inte alls kändes kul när det inte fungerade. Sen är det ju inte direkt action att få bebis utan mycket hårt arbete så inte alls konstigt om man inte svävar på moln hela tiden! Kram /J