Tänkte göra ett inlägg om Vincent och hur allt går just nu med mammalivet. Har inte blivit så mycket inlägg om det.

 

Jag känner jag får mer och mer känslor för Vincent hela tiden, det verkar ta lite tid för mig att verkligen känna stark kärlek till en person trots om det är mitt eget barn. Men jag känner hur mycket jag bryr mig om honom, är livrädd att förlora honom och han är det finaste jag har skådat. Jag längtar så mycket tills han blir äldre och kan prata, komma springandes till mig och kalla mig mamma. Då tror jag den riktiga kärleken kommer fram när det går kommunicera med han riktigt och man kan lära och leka med han på ett annat sätt. Under lång tid har det mest känts som att jag bara tar hand om honom, allt går på rutiner typ, som ett jobb. Men jag uppskattar mer och mer att vara nära honom, det har jag alltid gjort men nu får man ut mer av det än när han va bebis. Han kan visa mer känslor, skrattar väldigt mycket och han visar att han gillar min närhet.

 

En sak som är så otroligt sött är att han börjat göra pruttljud med munnen. Han spänner den och putar och gör ljud. Ibland när det inte finns nån luft kvar sitter han bara och putar med läpparna hahaha. Han är så otroligt söt då!! Kan komma endel spott men det är vi vana vid nu hehe.

 

Sen nåt som hjälpt massa är att han blir lugn direkt om man sätter på typ babblarna eller andra disneylåtar. Räcker med ljudet. Han kan skrika massa men om den sätts igång blir han hellugn och han brukar ofta le när babblarna pratar haha!