Att bli mamma är den största omställningen man kan vara med om. Iaf för de flesta, eller iaf för mig. Allt kretsar ju kring sina barn, deras behov går först. Man planerar dagen utifrån deras rutiner, de bestämmer när de ska äta och säger till klart och tydligt när de är trötta och behöver sova. Det går inte bara åka iväg och träna tex utan jag och Danny planerar när vi ska träna. Jag tycker i helhet det änsålänge har varit rätt enkelt att vara mamma, men det har också varit jobbiga stunder där man blir så trött på bebisskrik. Men så känner all mammor då och då, sen kanske alla inte vill erkänna det, men det är jobbigt att vara mamma ibland. Man kanske tycker det är superjobbigt att behöva gå upp supertidigt för bebisen är vaken då, och man får klaga över det utan att det är fel. För varför får man inte klaga egentligen? Det betyder inte att man ångrar att man skaffade barn eller att man bara är ego. Utan vi är människor och vissa situationer känns jobbiga ibland och vi behöver få ut våra känslor.
Jag får väldigt sällan negativa kommentarer, de är bara några enstaka och nåt man tyvärr får räkna med på internet idag. Väldigt lätt för folk att döma andra och få en fel bild av en när man inte känner personen IRL.

Men dethär med föräldrarollen tycker jag det finns många som har åsikter om, vem som är en lämplig mamma och vem som bör få ha barn osv, räcker med att man läser på forum så ser man fullt av dömande kommentarer.

Tycker inte nån har rätt att säga man inte är en bra mamma utan några grunder, eller att man inte borde skaffat barn för man ibland kan tycka det är jobbigt. Jag tar inte åt mig för jag vet jag är en bra mamma till Vincent och kommer göra allt för honom, skulle aldrig skada honom och kommer alltid visa att jag älskar honom.

Om man ska komma med såna kommentarer så är det väl okey om man misshandlar sitt barn psykiskt/ fysiskt, tar droger och inte kan ta hand om sitt barn, eller liknande. DÅ kan man börja fundera varför den personen skaffade barn. Men annars så tycker jag de personerna ska sköta sitt så sköter jag mitt :) Är inte precis att jag klagar över att va mamma varje dag. Sen märker jag att jag kommer in i det mer och mer. Man börjar väl vänja sig vid skrik hehe. Sen märker jag att jag inte har lika mkt humörsvängningar sen jag slutade med ppiller. Det kan påverka allt väldigt negativt med. Då blir man sjukt frustrerad över minsta lilla.