Är jag den enda som blir stressad när man sätter ner fötterna jämte sängen när det är mörkt, och får en känsla av att nån kommer ta tag i ens ben? 

Eller tycker det är obehagligt att ha en fot/ben utanför tecket? Jag klarar inte av det, iaf inte om benet är nära sängkanten. 

Jag har börjat vänja mig nu, men i början va det lite småjobbigt att gå upp på natten och värma en flaska i köket. Är väldigt mörkrädd och när man kommer nerför trappan är de stora fönster runt hela huset. Sen har vi en utomhuslampa som lyser upp sådär läskigt. Så nästan varje gång måste jag titta där och inbilla mig att de ska stå nån där i trädgården mitt i natten, tänker mig typ hon i the ring haha. Men försöker direkt få bort hjärnspökerna o går försiktigt upp till frizonen där sambon ligger utan o stressa upp mig. För då blir man ännu räddare. 

Jobbigare nu på vintern för det blir mörkt så fort. Då kommer de även va mörkt till 8 på morgonen o då är jag hemma helt själv. Jag skulle nog dö av panik om det nu skulle stå nån i trädgården :( Eller om nån skulle greppa mitt ben vid sängen. Men VEM skulle ligga under sängen o greppa mitt ben? Inte den bästa överfallsplaceringen om man säger så. 

En annan sak jag ALDRIG skulle kunna göra är att sticka ner huvudet o titta under sängen :S Drömde en gång att jag gjorde det o då låg de en med en kniv och skar mig i halsen..  Såna drömmar glömmer jag aldrig, trots det säkert va 15 år sedan.