Att ta hand om en bebis är ett heltidsjobb, eller det är mer än ett heltidsjobb, att vara föräldrar är ett jobb man har 24/7 med lite avlastning då och då. Samtidigt som det är det bästa jobbet som finns så är det ju också väldigt krävande och det behövs mycket ansvar. När Vincent sover ser jag lite som raster, att då kan jag göra saker som jag inte kan annars (ibland blir man störd på rasterna och får hoppa in). Idag när han somnade så gjorde jag de goda frallorna igen. Städningen, tvätten och disken hade jag hunnit på morgonen :)

 

Det är så skönt att ibland får sitta i lugn och ro och äta, att kunna baka nåt, fixa hemma, de sakerna uppskattarna man ju inte innan utan det tog man ju för givet. Vincent har ju blivit en helt annan bebis den senaste tiden. Tills att tycka mammalivet är lätt som en plätt till att känna att bägaren lätt rinner över ibland. Tålamodet testas varje dag och det är nåt man inte bör ha för lite av :P Han gnäller mer än han är tyst, vill gärna inte ligga ner om han inte ska sova, vill gärna bli buren hela tiden eller pratas med, småäter gärna, tar gärna napp men tappar den hela tiden.

Jag ser de första månaderna som nåt ovanligt, att han va ovanligt lugn och harmonisk, så han är nu känns mer vanligt och såhär är nog de flesta bebisar tillslut. De kräver mycket och det är bara att vänja sig :P