Även 10 veckor sen jag låg och födde barn! Men det stämmer verkligen att man glömmer smärtan efter ett tag. Jag minns däremot att det inte va så farligt som jag trodde. Man har ju läst att vissa tror de ska dö och att det känns som att kroppen går mitt itu. Fick aldrig panik av smärtan och kände att den va under kontroll. Enda gången jag fick lite småpanik va när huvudet skulle ut och det SVED och brände som fan där nere, antar det är då man sprack lite och klart att det svider. Men i det stora hela ser jag förlossningen som en underbar upplevelse, liknar inget man varit med om innan. Så mycket känslor och så stolt man känner sig efter! Även en enorm lättnad när allt va över. Däremot va det riktigt jobbigt tiden efter förlossningen som jag skrivit om innan, så över va det verkligen inte. Men nu vet man vad man kan förvänta sig vid nästa förlossningen, och att det blir bättre och underlivet återhämtar sig förr eller senare. Om man inte får framfall eller andra besvär. Men man får inte glömma att knipa! Saknar faktiskt tiden innan förlossningen och den dagen vi fick träffa Vincent, men så kände man ju inte exakt då, usch vad tiden innan förlossningen va jobbig. Letade symptom hela tiden och varje dag kändes som år! Men ändå väldigt spännande att inte veta när det är dags :)

Nu känner jag mig iaf helt återställd, eller nästan, kan ibland känna en liten tyngdkänsla ibland men nästan helt borta nu. Får se hur det går på återbesöket på MVC idag. Får hoppas det går bra iaf :)