Igår när vi va påväg till föräldrargruppen såg vi det hade hänt en bilolycka vid en korsning. En buss hade frontalkrockat med en annan bil som skulle svänga vänster. Läste det va en familj i bilen varav en 8 årig pojke. Alla fick åka till sjukhus. Vet dock inte hur det gått med dom, men tycker just bilolycker är nåt av det obehagligaste som finns. Jag känner inte personerna men känner ett sånt medlidande ändå och vet känslan av att krocka. Har dock aldrig krockat allvarligt men i stan har det ju hänt några gånger och man vet ju den rädslan sekunderna innan man inser man inte hinner väja. 

 

Jag har väldigt stor respekt i trafiken, och det har jag för man dels sett hemska saker och man läser hela tiden om hur folk dör i trafiken. När jag va yngre kunde jag sitta o messa när jag körde, det gör jag aldrig längre! Och kör som en gammal tant i rondeller för de kommer alltid ut nån idiot mitt framför en, varav en taxibil en gång som körde rakt in i mig!

 

När jag kör på stora vägar när det är mörkt är jag ofta väldigt rädd bakom ratten, rädd det ska komma en älg eller annat djur. För nåt år sen när jag och min familj och Danny skulle hem från en resa, körde mitt i natten från Göteborg, så fick vi se en väldigt allvarlig älgkrock precis framför oss, när pappa bromsade in för att inte köra på älgen kör det om en annan bil bakom oss och kör rakt in i älgen i över 100km i timmen snett framför oss, bilen fortsätter köra rakt ut på en äng och det är riktigt tyst, inte ett ljud hör vi. Tills mamman börjar skrika i panik. Usch glömmer aldrig den upplevelsen. Va en familj i bilen och deras son skadades allvarligt och pappan dog :/ De bor grannar med min sambos moster och han som dog har jobbat på pappas jobb. Det sjuka är att vi såg dessa personer på flygplatsen och de hade varit på exakt samma hotell som oss. Mamman hade även cancer! Att en familj ska behöva drabbas på det sättet!  Men en tanke jag aldrig glömmer är att om de inte kört om just då, så hade de säkert kört rakt in i oss, eller om vi hade kört på älgen hade sannorligen både min pappa, lillebror och Danny dött i olyckan då Danny inte hade bälte på sig så dum som han är. Så han hade ju mosat min lillebror som satt framför honom. Usch! Är så glad vi blev oskadda iaf men mådde så dåligt för den familjen och tanken - tänk om det va vi.

Efter en sån sak inser man att man ska va rädd om varandra, va glada alla är friska! Man vet faktiskt aldrig om nåt hemsk kommer hända, är ofta rädd för det. Men man får ta vara på tiden man har med varandra och inte ta någon för givet!