Tappa tålamodet

Usch detta har varit den värsta kvällen nånsin, kände inte att jag orkade ta hand om Vincent mer, orkade inte höra hans skrik och orkade inte bära han. Vad gör man när man kommer till en punkt när man helt enkelt inte orkar och han fortsätter skrika? Att sitta och försöka trösta när man själv behövs tröstas och inte ha nån energi är riktigt jobbigt! Jag har aldrig haft tålamod med Vincent, såfort han gnäller mer än vanligt och inte blir lugn direkt orkar jag inte mer. Hur ska jag klara av att vara mamma när han blir mer krävande. Just nu känns det inte som jag klarar det. Och skulle ALDRIG klara att va ensamstående, det hade inte gått. Och just nu funderar man om man ens vill ha fler barn, vet inte om jag skulle orka ta hand om två och sen gå igenom en graviditet och få tillbaka kroppen ännu en gång, vet inte om det är värt det.

 

Danny spelar fotboll några gånger i veckan och när han har match är han borta 4 timmar på kvällen, han funderar att sluta spela, det skulle vara väldigt skönt för jag behöver mer avlastning. Man tar hand om Vincent alla timmar på dygnet förutom när jag tränar, att åka till träningen är ett måste för mig för att orka, behöver komma bort o slippa känna stressen man har ständigt hemma. Man kan inte äta i lugn och ro utan och känna sig stressad, trots om Vincent sover så har man alltid i huvvet att han närsomhelst kan vakna. Nu är ändå Vincent en väldigt lugn bebis och sover mkt och kan ligga i gungan i timmar utan problem, men man är ändå alltid stressad! Jag har fullt upp hela dagarna, jag sitter kanske framför tvn nån enstaka timme i veckan, sen sitter jag framför datorn rätt mkt men bara i små omgångar, resten av dygnet städar man, lagar mat, handlar, passar Vincent, tränar osv. Jag och Danny hinner knappt umgås då båda tränar mkt och sen somnar han tidigt varje kväll. Sen är man såå trött i kroppen och huvudet på kvällen, jag har helt enkelt inte energin att ta hand om Vincent då och jag tror Vincent märker det och kanske blir ledsen för det..

Jag får hoppas Danny kan va hemma mer på kvällarna så jag nån gång bara kan få va utan några måsten.

Det dumma är att Danny sällan får han o va tyst, han har heller inte tålamodet. Om han är hungrig och inte tar flaskan direkt så bär han upp han. Men det gäller att inte ge sig för tillslut tar han flaskan och somnar.

 

 

 

 

 

 

 

 

Prata med någon i samma sits, be om hjälp kan vara små små saker som gör att dom skriker magmassage?
Vår äldstas son (4) skrek mellan 00-04 varje natt x antal veckor du kommer igenom det ock du kär dig massor stress känslorna har man nog mycket av som mamma. Men ska försöka hitta dina små saker så man hR kontroll över dem.. Kämpa på ❤️

Lider med dig, det kan inte vara lätt!! :( <3 Men om det är till någon tröst så finns ju alltid VI här!! Vi kan komma och ta hand om Vincent eller ta med honom på en lång promenad så du kan andas ut lite? Vi får försöka finna lösningar!

Tror att alla mammor känner som du ibland, men förstår självklart att det måste vara jättejobbigt och kämpigt.. Finns här! <3

Ingen mamma är perfekt, det är okej att tappa tålamodet ibland, du är säkert jätteduktig annars! Du får prata med din sambo om det, det är viktigt med egentid också. Det behöver man för att orka. Du är jättestark Malin!!

Tänk på att det är viktigt att vila. Dagtid.
Ditt heltidsjobb är att ta hand om ett barn, jag fattar att du vill ha mat p bordet och ett rent hem, men släpp dom kraven för en liten tid framöver. Försök få sambon att minska sin träning ett litet tag, du behöver att han få ta 100% ansvar över Vincent ibland. Han löser problem som uppstår om du bara låterhonom testa själv. Deras band behöver också få växa sig starka.
Lycka till, detta är ngt vi alla går igenom!

Tänkte på det med matningen? Det kommer inte för snabbt/sakta i flaskan? Han kanske vill ha större hål i sug nappen? Då blev min son arg han fick suga å suga men kom bara lite droppar. Men blev kanon när vi köpte nya sug nappar med större hål!

Fy fan vad du är bortskämd!!! När man skaffar barn så kommer det först... Du verkar vara väldigt egoistisk och skulle nog inte ha skaffat barn.

Alla kan ha jobbiga perioder med barn, din kropp håller fortfarande på att återhämta sig och hormonerna kan vara överallt. Men det kanske hjälper att tänka på det bra, att han i te har kolik, sover bra om nätterna.
Du kanske behöver ta de lite lugnt med träningen och låta kroppen återhämta sig mer. Du gör ett bra jobb, man kan inte vara stålkvinnan :-) ta hand om dig och ha lite egentid med sambon? :-) bra.

Anonym: fy vilken elak kommentar! Antar att du inte har barn eller så är du som en robot utan känslor. Att få barn är det bästa som finns o en underbar gåva o jag har aldrig älskat ngn så starkt som jag älskar min dotter. Men det är en otroligt stor omställning med massa känslor att få barn. O att ventilera sina känslor som malin gör tycker jag gör henne till en jättefin o levande mamma.

Malin, jag tycker du verkar vara en toppenmamma! O du har en sån bra blogg! Dina ärliga inlägg gör att du känns som en tjejkompis! Fick också barn i juni i år :).

Ja så är det verkligen! Överallt visas bara den sidan som är perfekt. Men jag tror nästan alla mammor går igenom faser när det känns tungt, fast på olika sätt. O det har ju inget alls att göra med sina känslor för sitt barn, som man älskar såå mycket! Se det som att Vincent kommer växa upp med en mamma med äkta känslor där det ibland känns jobbigt o det är mkt bättre att ha en sådan mamma än att ha en robotmamma. O du kommer bli en förstående mamma!

Det har gått bra allting för mig o min dotter är jättemysig men jag har också känt av lite tyngre stunder med jobbiga tankar o så o jag har fått förklarat för mig att det är helt normalt! Det är ju inte bara en bebis som föds utan också en mamma o en pappa o vi ställs in för ngt helt nytt ❤️! Lycka till o vi mammor får inte ha för höga krav på oss, det är en riktig resa att först kämpa för att bli gravid, sen en lång graviditet o sen förlossning o amning mm. Mycket man går igenom! Kram

Fy vilken elak kommentar!! Upprörd man blir!!
Jag har inte barn men jag tror alla behöver lite egentid, det tror jag bara gör en till en bättre förälder . Starkt av dig att våga vara ärlig och öppen om dina känslor, för det vekar tydligen vara tabu. Liksom vadå Sverige 2013 och en kvinna kan inte få utrycka sina känslor det är väl inte 30talet lägre där kvinnorna arbetade som slavar i köket och med barnen och bara skulle hålla käften. Nej fan jag säger hatten av till alla mammor och pappor därute. Och skit i anonym. Vincent är btw hur söt som helst :) må gott !

Om du inte redan gör det så kan jag rekommendera denna blogg som visar småbarnslivets brutala sanning:
http://hormonerhemorrojder.com/

Som du vet har M inte varit den lättaste bebisen man kunde få :P Jag hade absolut inget tålamod i början o mådde ganska dåligt över det, jag gav honom till Niclas mer än gärna för jag orkade inte med honom.
Men med tiden har tålamod växt fram, nu är mitt tillomed bättre än Niclas :P haha
Man har likosm inte haft något val.
Det är verkligen så att det blir lättare med tiden, man ska bara hitta sitt eget lugn o den pressade situationen som det blir när ditt barn är missnöjd.
Du ska inte vara orolig, alla blir trött o vill mer än gärna ångra sig då o då. Ibalnd svär jag, skriker i kudden, lägger bort honom för jag inte orkar m.m. Det är då det är tur vi är två så en andra backar upp och tar över. Jag hade hade väl klarat mig ensam oxå, man rättar sig efter situationen, men jag kan verkligen säga guuuh va jag är glad för att jag har Nic.
En timme senare kommer Vs leende o då har du glömmt hur jobbigt det va bara för en stund sedan. :)
Kämpa på <3<3