Snart är faktiskt Vincent 1 år! Har varit ett sjukt underbart år! Jag känner jag landat i mig själv, vågar mer och mer stå för vem jag är och fått bättre självfötroende nu när jag tar hand om mig mkt bättre. Jag är så glad att jag har en familj och ett hem som jag trivs i.

Det gör också mkt att ha en hobby som man älskar, att ha nåt att kunna fokusera på och gå till. Sen är det ju hur kul som helst att kunna dela med sig av sin hobby här på bloggen och min insta. 

 

När jag va gravid ville jag verkligen ha nån av dessa kroppar jag avgudarna på insta och andra träningsbloggar, och jag har verkligen kämpat och sett till att jag fått en kropp som jag är nöjd med. Och att ha uppnått ett mål gör att man känner sig starkare inombords och stolt över sig själv. Ni som uppnår era mål, vad det än är, våga känna er stolta över det och beröm er själva!

 

 

Nu flög dethär inlägget iväg en aning, skulle egentligen handla om Vincent haha. Men jag skulle skriva att känslorna bara stiger för Vincent. Destu större personlighet han får och destu mer han växer ökar känslorna för honom. Det är ju en person som man kommer få lära känna under hela hans uppväxt. Innan kände jag att jag hade kunnat resa iväg en vecka utan Vincent, men nu vet jag att jag inte skulle klara av att va borta från han så länge. Om jag skulle vara borta en hel dag saknar jag han jättemkt! Sen visar han så mkt mer känlsor. Han blir superglad när jag kommer hem. Om han går i gåstolen springer han glatt till mig och fladdrar med sina armar <3

Det är sån underbar kärlek :)