Farorna väntar

Vilken skillnad det är med ansvaret att vara förälder nu från när Vincent va bebis, då menar jag att man måste verkligen tänka på ALLT känns det som så han inte skadar sig osv, och han har inte ens börjat krypa än :S Känns som farorna väntar överallt och på senaste tiden har Vincent varit rätt klumpig. Man får va extra vaksam när han springer runt i gåstålen. Han har klämt sig två gånger i lådor som han drar ut, varav en gång va igår.

Sen när jag åt mellis igår så gav jag han kanelburken en stund då han fann den väldigt intressant, när jag tittade på han en stund efter hade han fått upp locket och spillt kanel över hela sig och hade även ätit lite. Sen såg jag han va helt rödflammig runt munnen och då blev jag superrädd han fått nån allergisk reaktion. Och ni vet ju hur nojig man lätt blir, va rädd hans hals eller nåt skulle svullna upp så han inte kunde andas osv. Men han va som vanligt och sen försvann det. Sen så fort han kastar nåt i golvet hårt så får man känslan att det är han som ramlat i golvet eller nåt. Han sitter ju mkt i sin matstol och leker. Han ramlade ju från sängen förra veckan och jag hoppas jag kan skydda han från alla faror hädanefter. Men det är verkligen svårt :S Är rädd nåt ska hända han pga av mig och att jag inte va mer vaksam.

 

Men igår sänkte vi iaf spjälsängen, så nu slipper jag oroa mig att han ska ramla ut, har varit supernojig där med.

Varje gång nåt händer han eller han får ont så gör det så ont i mitt mammahjärta, man vill aldrig han ska må dåligt eller ha ont och man har ständigt denhär oron när man är förälder att nåt ska hända sitt barn. Jag klarar inte av att titta på tv där det handlar om att de förlorat sina barn osv, för nu kan man förstå mer hur hemskt det är!

 

 

Har verkligen inte kunnat få en mer vacker och perfekt son <3

 

Jag har inte själv barn men jobbar med barn. Du kommer märka hur mycket dem kan skada sig på... ska man hindra barn från att aldrig skada sig får man bubbelplasta både barnet och hela huset.

Sen finns det självklara saker, att ha barnspärr på spis, inga köksknivar liggandes framme på bordet...det är olyckor man kan förindra.

Man där är så mycket man inte kan förhindra... för det är livet. Cykla, springa, bara att gå... allt kan ju va farligt.. men man kan ju inte hindra barnen från att leva och att upptäcka...Dem är tuffare än vad man tror.
Och dem blir oftast som föräldrarna. Springer föräldrar runt och är livrädda för allt, att allt ska skada barnet så kommer barnet också bli rädd för allt.
Ibland får man bara hålla den ångesten inne och le åt barnet.
Jag själv kan va så på jobb, bli nojjig om de klättrar i träd eller ska testa på något som ser ostabilt ut... men hur ska de utvecklas om man inte låter dem göra det?
Och dem får ju lära sig själv också (så klart inte under för farliga omständigheter) men livet har utmaningar och man kommer skada sig.
Hur många gånger gjorde man inte det själv som barn :P

Bra kommentar over her. Fast jag forstår dig Malin. Så känner jag med min hund han är mitt barn

Det är snart krypdags för min tjej och jag går runt hemma varje dag och kollar vad som kan vara farligt, tror dock att hon kommer hitta fler saker när det väl tar far