Att ta hand om sig själv

Jag har läst på flera forum och på nätet att det är fel att tänka på sig själv, att man borde lägga all fokus på sitt barn och att man kan träna senare när hen börjar skolan eller vad man nu vill göra då. Alla får ha en åsikt men tycker det är sjukt att folk kan tycka så.. Ska man ge upp sig själv och vara instängd där man inte får ha egentid och bara vara med sitt barn 24/7? Är man en dålig mamma för man har egna intressen och ser till att må bra. Jag hade gått som en robot här hemma och varit deprimerad om jag inte kom ut och träffade folk eller tog hand om mig själv. Och hur hade det påverkat min roll som mamma? Man är en bättre mamma om man mår bra och när man låter sig ta distans från mammarollen ibland, det behöver alla. Är en sak att åka och träna 1-2 timmar per dag än och vara iväg hela dagarna. Som mammaledig har jag massa timmar att spendera med Vincent, men några timmar per dag unnar jag mig själv. Det är inte själviskt, utan det gör mig till en bättre mamma och gör så jag mår bra. Tror inte Vincent vill ha en nedstämd mamma som inte är pigg eller har lust till nåt.

 

Men man ska ta vara på bebistiden, den försvinner väldigt fort. Men man behöver inte vara hemma dygnet runt för att ta vara på bebistiden. Jag spenderar väldigt många timmar med Vincent varje dag. Men jag känner inte att jag behöver vara hemma varje dag hela dagarna. Men om det finns de som gillar ha det så är det heller inte fel, man ska göra det man mår bra av och som passar ens familj.

 

 

 

Hade jag sett fram emot sommaren lika mkt med denna kroppen 2014? Ne det hade jag tyvärr inte. Och jag är så glad att jag kommit så långt med min träning som jag har gjort på denna korta tiden. Alla timmar på gymet är så värt det. Nu kommer jag inte bara ha en underbar sommar med min familj och Vincent som kanske tom kan gå då, utan jag kommer även va nöjd med mig själv och trivas i bikinis och sommarkläder

 

 

Jag tycker inte i heller det är fel...glad mamma glatt barn :P

Men sen finns det dem som tar det för långt, enligt min åsikt.
Jag har tagit avstnd från en vän som jag känner, att hennes sätt att vara på, passar inte mig.
Hon har aldrig tid för sitt barn... han är aldrig nr 1.Jobbet, träningen, festa varje helg.. grannar, vänner är alltid barnvakt.

Och hans pappa är också likadan, dem är inte tillsammans men båda är lika ytliga och bara bryr sig om sig själva, sina utseende och att festa, åka utomlands var och varannan månad.
Sonen får aldrig följa med, utan det är festa-sola semester hela tiden.

Jag stod bara inte ut... kanske fel av mig för inte mitt barn men det är så tvärtemot min syn på livet och hur man "bör vara" när man har barn.
T
Så va bättre ta avstånd tyckte jag för säger man vad man tycker till dem blir dem bara skitarga... orkar inte lixom :/

Håller med dig till fullo Malin! Fast sen tror jag många mammor säger så för att de egentligen inte bara vågar berätta att deras partner inte pallar ställa upp för mamman av olika anledningar. Tycker synd om de mammor som har såna respektive, tror precis som du att man blir kocko av att uppoffra hela sitt liv och sin personlighet Enbart för att serva 2-3 andra människor dygnet runt som om man vore någon slags obetald betjänt. Man är ju faktiskt 2 föräldrar om det! ;)

Ja verkligen, håller med till fullo!!

Jag förstår inte hur man kan säga att det är egoistiskt att vilja ha tid för sig själv. Barnet mår säkert bara bra av att räffa andra också, och pappan finns ju förhoppningsvis också där och kan ta hand om barnet. Varför skulle det vara mammans ansvar att hela tiden vara med barnet?

Nej, jag tror du gör helt rätt i att satsa på egna intressen samtidigt som du är mammaledig. Precis som du säger tycker Vincent säkert att det är roligare att vara med en mamma som är nöjd och glad än med en som är rastlös och uttråkad.

Vad stor Vincent blivit förresten om man jämför med den sista bilden! Spännande att följa hur han växer och utvecklas :) Jag har nyligen blivit gravid själv och då är det extra roligt att läsa om barn :)

kram