Jag tror alla strävar mer eller mindre efter det perfekta livet, en perfekt vardag och att allt ska klaffa perfekt.

Men det finns nog inga som har ett perfekt liv som de flesta framstår att ha, men man väljer ju såklart att visa de bra sakerna på nätet och sociala medier än de dåliga. På gott och ont, man ska ju fokusera på de bra sakerna men man får komma ihåg att det oftast inte är så perfekt som det kan verka i många bloggar osv. Alla har nån sorts bekymmer ibland och kan må dåligt. Jag försöker att inte framstå som perfekt för jag har många brister och kan periodvis må dåligt över smågrejer egentligen, men jag har med många bekymmer. Men jag älskar där jag är just nu, jag njuter av vardagen och hur allt är just nu. Jag har inga direkta bekymmer som jag grubblar över, det enda jag har det är vad jag vill jobba med i framtiden, i den katergorin har jag inga mål eller drömmar, tar lite vad som finns i yrken, och det kan göra mig orolig och stressad att inte veta vad jag vill göra, finns ingen trygghet. Men annars finns det ingenting som bekymrar mig i mitt liv, och det är jag så tacksam över. Jag påminner mig väldigt ofta att njuta av denna tiden i livet, där det mesta faktiskt klaffar, för svårare tider kan komma senare. Man har aldrig ett perfekt liv, men man kan göra dagen så bra som det bara går, och uppskatta det man har och njuta. Istället för att hela tiden sträva efter nytt, att aldrig komma till ro.

Jag värdesätter det jag har väldigt mkt, jag värdesätter att jag har en familj, att jag är trygg i mitt och Dannys förhållande, jag värdesätter de konkreta sakerna som att vi får chansen att bo som vi gör, att vi kunnat köpa oss en riktig bil, jag har tid och pengar att köpa det jag vill, jag är nöjd med min kropp och jag känner jag blir starkare psykiskt hela tiden. För mig är det perfekt, jag jämför lätt med hur det varit tidigare också. Om jag tänker tillbaka på tiden då jag och Danny blev tsm, jag va rätt missnöjd med min kropp, skämdes för brösten, va arbetsslös i två år, vi bodde i ghettot i en sliten lägenhet, jag va superosäker på mig själv och mådde dåligt var och varannan dag, va supersvartsjuk och rädd hela tiden att bli sårad. Jag levde bara i oro med några ljusglimtar ibland. Så idag mår jag mycket bättre och är mkt mer självsäker än tidigare!